Innebandy är inte allt

Detta har inte ett skit med innebandy att göra, utan är mest lite reklam. I min klass går en snubbe med en ganska vass pipa och vi har (något runda under fötterna) pratat om att göra en Slätafly-hymn så jag tänkte bara presentera honom och bandet. Blir gensvaret stort kan jag måhända tvinga honom att komma ihåg vad han sagt. Vad som följer är väl inte helt och hållet rumsrent men det skiter jag i, läs på egen risk.

En imponerande Östgöte (som tagit sitt artistnamn från en muskelbil från Detroit) skrev en gång en tänkvärd epistel som han namngav efter sin generations största och viktigaste fråga: 80-talet, vart tog du vägen? Det är med sann glädje jag kan meddela allmänheten att jag funnit svaret.

Fader Jacobsson visste vad han gjorde när han uppbådade all sin vilja och tankekraft och bevarade de viktigaste elementen från 80-talet, håret, musiken och en fullkomligt äkta dekadens i sin säd. Alltså: 80-talet lever kvar i hans avkommor, Oskar och Elias. Dessa båda farbröder har sedan en tid tillbaka gjort livet surt för de som råkar bo i anslutning till ett ökänt garage i Kronobergs residensstad Växjö, ty dessa stackars satar har antingen glömt hur det känns att leva, eller är dom så gamla att tiden enbart är något som räknas ned mot det oundvikliga som väntar oss alla: Horn på horn fyllda till bredden med mjöd, i Odens sal i gudarnas borg, Valhall. Skål på dig Heimdall!

Ett outtalat korståg, ett fredligt jihad har påbörjats där frälsningen kommer i form av Marshall-stackar och penisatrapper, långa hårsvall och homo-erotiskt klingande machoplattityder med glimten i ögat. Kärleken till stupade hjältar är så påfallande att det inte går att motstå.

Videon nedan är deras första officiella musikvideo, låten är tagen från det kommande fullängdsalbumet och innehåller förutom en sladdande Škoda Octavia, ett sönderrivet spännislinne, en halvnaken trummis och krigsmålning även en ljudmatta som kommer till lyssnare genom den fjärde dimensionen: tiden. Det bjuds på gitarrsolon så självklara att något annat vore otänkbart, high-pitch skrik så höga att jag inte skulle kunna återge dessa även efter att ha blivit kastrerad medelst vattenslang med endast appletini som smärtstillande.

Låten som sådan lyckas med konststycket att både vara catchy och växa med varje lyssning, att jag sedan har en personlig koppling till bandet spelar kanske in men vad fan, musik kommer aldrig vara objektivt. Har jag inte sålt in låten nu vet jag inte vad jag ska göra, antagligen hjälper ingenting och du är en av de stackars satar som nämndes kort ovan. Är du tveksam? Lyssna på andra versen, lyssna på partiet efter gitarrsolot och titta mig sedan i ögonen. Kan du uppriktigt säga att du inte stampade med höger fotsula i backen är du bortom all räddning!

Vill avsluta med att han kan det där med lag-hymner då det är högst densamme som har skrivit Växjö Lakers-låten som hittas nedan. Kolla deras fejsbook för mer: http://www.facebook.com/BSTsweden eller deras youtube-kanal: http://www.youtube.com/user/BSTchannel