Även damerna spelade match i helgen, och precis som herrarna vann dom relativt komfortabelt. Följande referat är signerat Roger Karlsson:
Mörbylånga borta såg på förhand ut att bli en jämn
match om man tittar i tabellen, men det blev inte så. Flyers damer åker
hem från Öland med 3 nya friska poäng, faktiskt andra helgen på rad som
vi plockar poäng från våra partners på andra sidan sundet.
Samtliga
individer i detta lag hade förberett sitt arbete på allra bästa sätt.
Varje byte var en match, ta jobbet i mitt byte sen får jag vila, varje
enskild match ska jag vinna, in på planen för att jobba. Idag gör alla
jobbet för varandra och med varandra, så måste vi fortsätta för att ta
våra poäng.
Matchen då? Ida stressar
högt och vinner boll och 1-0 kommer efter att bollen passerat deras
målvakt. Vi fortsätter vårt jobb, stundtals högt upp i plan, stundtals
lägre ner i banan, vilket stör Mörbylångas taktik som säkert hade
förväntat sig att vi skulle backa hem. Förra veckans trippelmålskytt
Malin Karlsson presenterar sig 15 minuter in genom att hänga dit 2-0.
Snyggt!
Mindre än 9 minuter in i
period 2 så har tavlans siffror ändrats till 6-1 och dessa mål sker inom
5 min, Söforth, Strand, Jossan och en glädjeskuttande Bea trycker dit
var sitt mål. 5-1målet var enligt Göran en inövad variant där vi lägger
lång boll mot mål för styrning på hockeymaner i mål. Har jag missat
något?? Därefter så har båda lagen mkt boll, Mörbylånga sticker upp med
kontringar och avslutar gärna i slottet men där är vi bra med och
täcker. Ytterligare 1 mål faller in innan vi går till vila inför sista,
6-2 till Flyers efter andra.
20
minuter kvar att jobba som vi bryter ner till små matcher i varje byte,
nu förväntar vi oss att Mörbylånga lägger press på oss och möter oss
högre upp i banan. Matchbilden blir olik dem första två perioderna, mer
jämnare spel, men vi känner oss trygga med varandra och vi är rätt i
våra positioner. Båda lagen har chanser åt båda håll och Mörbylånga får
turligt in 2 bollar som studsar retfullt på ben, rygg och målställning.
Timeout till våra motspelare och vi samlar ihop tjejerna, förklarar att
vi fortsätter som innan, inga förändringar. Vårt avslutande målskytte
står Malin för 18:12 in i sista perioden, 7-4 och i det ögonblicket
lutade jag mig tillbaka med armarna i kors mot ribbstolarna i
Skansenhallen.
Det är väl bara jag som inte har full koll då jag föredrar en god hälsa framför spännande innebandy, men biljetterna till derbyt mot FBC Kalmarsund släpps idag, måndag. Biljetterna kan du köpa på Team Sportia Ölands Köpstad/Södra Vägen Kalmar, Kallskänken Esplanaden & OKQ8 i Torsås. Som vanligt lär biljetterna ta slut omgående så det gäller att vara snabb i vändningarna. Köp din biljett nu!
Det var en vacker lördagsmorgon, solen sken in lite genom en glipa i persiennerna och fragment från en trevlig dröm diffunderade ut i intet, likt doften av en tändsticka med vinden. Jag slog ett öga på klockan, 9.07, kliade mig lite på hakan och vände mig åt vänster. Oh the horror! Med hjärtat i halsgropen och ett begynnande illamående såg jag konturerna av en halvnaken manskropp i sängen bredvid. Vad fan gjorde jag igår?! En trött hjärna som behöver arbeta för högtryck mår inte så bra, men efter vad som kändes som en evighet började verkligheten komma tillbaka. Och hjärtat återkom snart till hälsosam rytm. Det var legenden från Balders gränd som låg bredvid (och jag noterade lite senare att legenden hade kalsongerna, på sig, rättvända dessutom) och jag blev genast lite lyckligare.
Det var ju Lördag. Det var ju innebandy. Slätafly skulle åka till Lönsboda och jag och legenden skulle åka och kika.
Vi knatade bort till en klasskompis och lånade hans vrålåk som fått äran att agera transportmedel denna dag. Nylackerad och monsterchippad gjorde den sitt jobb utan några som helst anmärkningar, folk vinkade och tutade på oss när vi körde förbi.
Min klasskompis hade dessutom den goda smaken att placera diverse muskelmusik i bildörrarnas fickor så de nio milen mellan Växjö och Lönsboda gick på ett kick. Tiden är ju det som hindrar allt från att hända på samma gång, men 500 hästar under huven, gallskrik från stereon och svaga puffar cigarettdoft från sätena när man bytte ställning skapade nästan en illusion av att tiden verkligen inte fanns.
En timme innan matchstart anlöpte vi Lönsboda och dess pittoreska stadskärna, där pärlorna var Pubben och den mysiga Ica-butiken. Det kändes lite som hemma (fastän lite svartsjuka på Pubben smugit sig in) och vi hittade, efter lite förvirring Lönsboda Sporthall. Det visade sig att det var sporthallens skylt som orsakat lite huvudbry.
Jag som inte räknat med fler chockar blev chockad av nästa chock. Det finns en sporthall söder om den magnetiska nordpolen som är sämre än skjulet på Karlskronavägen. Åtminstone från publikens sida. Stora pelare stod mellan läktare och plan vilket begränsade sikten å det grövsta vilket i sin tur fick publiken att ställa sig vid staketet. Supporterbussen från Torsås kom strax innan nedsläpp och man lyckades skrämma iväg några P12-spelare med rödsvarta tröjor så trots sen ankomst hade man en hel sektion till förfogande.
Matchen då; Jag vet inte vad Slätafly hade räknat med men jag gissar att dom inte var helt och hållet spelsugna i första perioden för det var ingen som förtog sig nämnvärt. Rörelsen var lim då x -> 0 (eftersom temperaturen i hallen var T > 0K har all atombaserad rörelse inte avstannat hel och hållet) så några rappa fötter i bortalaget existerade inte. Den enda som kommer undan med godkänt (och lite till) efter första perioden är Daniel Johansson i målet som agerade stabilt. Hemmalagets första mål görs från slottet av en spelare som har ryggen mot mål och knackar in bollen, tror det är minst en touch på vägen upp i nättaket. Hur bollen hamnade hos en spelare i slottet vet jag inte för jag var upptagen med att liverapportera. I sista minuten får Lönsboda ett frislag från halva planen som flippas in i mål när Slätaflys backar inte är starka nog framför mål, Doppis såg inte ett smack. Första perioden, ren skit och jag var förbannad på riktigt.
Jag tänkte i paus att Slätafly omöjligt kan göra två så dåliga perioder efter varandra, och det hade jag rätt i, men bra det var det verkligen inte. Tur för Slätafly att det var Lönsboda på andra sidan, för även om deras defensiva arbete är riktigt bra när det fungerar och har en målvakt som igår var riktigt stabil i två perioder baserar dom allt anfallsspel på kontringar i allmänhet och Mathias Andersson i synnerhet. Deras egna spel är i det närmaste obefintligt vilket är väldigt, väldigt tråkigt att titta på. Slätafly fick en chans i powerplay när en hemmaspelare utvisas 2+10 för osportsligt utseende uppträdande men närmre än en stolpträff från Jens kom inte Slätafly. Dock visade man därefter en gnutta vilja och spelglädje för man ägde bollen alltmer, slog inte bort lika mycket passningar och Lönsboda fick inte kontra så mycket. Dock stod deras målvakt i vägen för Slätaflys skott och det är alltså ett tvåmålsunderläge inför den sista perioden.
Jag frågade Puppe i pausen vad han skulle sagt till grabbarna för att väcka dom, få dom att spela mer avslappnat och jag tänker inte citera honom på bloggen, små koppar har också ögon heter det ju. Men jag tror att Puppe på telepatisk väg kommunicerade med Slätafly för hoppsan vad det gick undan. Efter en halv minut skjuter Jens äntligen hål på målvakten som inte visste att Jens alltid siktar på kryssen, och ett par minuter senare kvitterar Ola "Mr. Lovalova" Carlsson. Därefter är det lite avvaktande spel men när Anderberg gör 3-2 gasar Slätafly och släpper inte på gasen förrän matchen är slut, och vissa inte ens där, en icke namngiven spelare var lite sugen på att brottas efter slutsignalen. Fast nu går jag händelserna i förväg. Slätafly gör fem mål de sista sju minuterna när Lönsboda inte längre spela aggressivt i försvaret och Slätafly växlar upp ytterligare, det sista målet i boxplay dessutom.
Som en del säkert redan läst: En period under isen, en period nära ytan och en period i himmelen. Rättvis seger, Lönsboda skapade inte mycket och när Slätafly väl höjde tempo hade dom inte en chans. Slutresultatet blev 2-8. Hemresan blev trevlig, tack för det!
Ett inlägg för hardcorefansen. Om din popcornhjärna har en tendens att börja tänka på annat när texterna du läser överstiger 140 tecken kommer här en liten sammanfattning: Träningsvärk. Kvalvinst mot Pixbo. Tjockström. Supporterbuss Lönsboda. Kötta!
Om ni inte känner igen min handstil idag kan det bero på att jag varit och tränat för första gången på.. ja, evigheter, och jag är av denna anledning lite klen i nyporna. Men ni kan andas lugnt, jag vet mina begränsningar och jag vet hur man ska smygstarta. Jägarsitsen och äta chips samtidigt till exempel. Det funkade utmärkt om jag tänkte på Ben & Jerry paketet som väntade i frysen.
Som tur är har grabbarna i Slätafly något högre träningsmoral än mig. En rolig sak slog mig precis. Nu är jag inte helt säker på att alla detaljer hör till samma historia men jag tror att det var såhär det var:
Säsongen 06/07 började serien med en klar förlust, 8-2 mot Vimmerby, med bland andra Friberg, Hirschman och en ung Klintorph i laget. Trots detta blev höstsäsongen inte helt nattsvart utan Slätafly parkerade vid juluppehållet någonstans mellan mitten och nedflyttning. Det var dock vårsäsongen som var tung. Endast tio inspelade poäng, en förkrossande förlust mot Mullsjö hemma i skjulet, 1-14, där Gabriel Moberg, nu i Hovslätt gjorde fem mål varav ett hattrick på 2.20 i sista perioden innan han fick matchstraff. Jävelskapet kulminerade i sista omgången.
Två lag åkte ut direkt, ett lag fick kvala för att hålla sig kvar. Alingsås låg under strecket på 22 poäng, Slätafly på kvalplats med 24 poäng och Engelholm över kvalstrecket med bättre målskillnad än Slätafly. Alla tre lagen skulle möta lag som inte hade något att spela för, Engelholm hade fördelen att spela på hemmaplan mot Vimmerby, medan Alingsås och Slätafly hade bortamatch mot Fagerhult respektive Partille. Alingsås förlorade hedersamt med 5-3 medan Engelholm vann sin match mot Vimmerby och säkrade därmed platsen i division 1 07/08. Slätafly lade sig platt på marken och förlorade i en måstematch med 9-0, man blev helt överkörda av Partille som vann skotten med 41-19. Skandal!
Därmed väntade ett tufft kval mot Pixbo Wallenstam IBF, som slagit Stanstad i två raka matcher i play-off 1, för att hålla sig kvar i näst högsta serien. Första matchen spelades i Götet och för den som vill läsa ett referat finns det här. För den som helst slipper är de sista meningarna det viktigaste:
Slätafly måste hitta på nåt riktigt bra och inte glömma sin målvakt i bussen för att kunna vända på det här.
Kul
att se att båda formationerna i PW skapar chanser och dessutom
levererar mål. Det ser riktigt bra ut och säsongens sista match i Torsås
idrottshall den kommande lördagen borde kunna bli en fin avslutning på
säsongen med ett möjligt avancemang till Division 1 nästa år.
Jag hade bestämt mig för att inte titta på returmatchen så jag satt hemma och rullade tummarna men som vanligt blev abstinensen så pass besvärande att jag hellre ville se skeppet sjunka än läsa om det i tidningen så jag gick dit ändå, lite efter matchstart så när jag kommer in i hallen och ser bortalaget leda med 1-0 vänder jag nästan i dörren funderar på att njuta av den fina vårsolen i stället men jag gillar att plåga mig själv (jag håller ju på Arsenal för fanken!) så jag satte mig och började glo. Därefter är det helt svart, jag kommer inte ihåg någonting fram till 15 sekunder före slutet, då resultatet på tavlan var 9-4 vilket betydde Sudden-death. Då får PW helt plötsligt fram bollen till en fri spelare mitt i slottet som tar emot, fintar målvakten till vänster, drar höger och rullar bollen i stolpen. Bollen ligger fri en stund men Nagge skriker och svär och flyger fram, "BOLLEN ÄR UNDER DIG, RÖR DIG INTE!!!". Hela hallen är knäpptyst, ingen andas, spelarna står stilla, ingen gör någonting. Ett utkast friställer Jonas "Osa" Carlsson som med fyra sekunder kvar rullar in bollen under armen på målvakten och Sporthallen exploderade, jag har aldrig hört ett liknande ljud någonsin. Eufori. Black Out igen.
Varför tjatar jag om detta då? Förutom att det är en bra historia med ett fantastiskt slut så är det ett gammalt tidningsurklipp jag kommer ihåg. På framsidan löd rubriken "(Osa)nnolikt!" och var fylld med känslor (och en del felaktigheter, som att Osa skulle lägga klubban på hyllan), men vänder man på bladet kan man läsa en krönika av en tråkig tjockis som bara kan säga att ett lag som tränar så dåligt inte förtjänar att spela i näst högsta serien. Jepp. Nu vet jag inte om Slätafly verkligen tränade dåligt för jag var för dålig för att vara med i truppen, men numera är det nog inte många i serien som tränar hårdare än vad Slätafly gör. Och sedan var det en dålig ursäkt för att drömma sig tillbaka och bli lite nostalgisk.
I morgon står bortamatch mot Lönsboda på agendan och på pappret är det en match Slätafly ska vinna 10 gånger av 10 men Lönsboda är ingen lätt match på hemmaplan. Dock har det bara blivit tre poäng för dom i Lönsboda, tre likamatcher mot Palmstaden (!), Carlshamn och Hovslätt, men i resterande fyra matcher har man spelat jämnt: 6-8 mot Engelholm, 1-3 mot Röke (för övrigt Rökes enda seger efter full tid), 5-7 mot Sävsjö och 6-7 mot Munka-Ljungby så Slätafly behöver verkligen uppbåda samma spel som man visat upp i matcherna mot Sävsjö och Munka-Ljungby, annars kan det bli en svår nöt att knäcka.
För att hjälpa lite på traven kommer en supporterbuss, fylld till bredden med rediga bönner som är ruggigt poängsugna. Undertecknad vet inte riktigt hur det blir men eventuellt avgår även en mintgrönmetallic Citroën Berlingo från GL10 i Växjö på förmiddagen i morgon, med en datanörd från Malmö och en miljönisse från Teleborg bakom ratten.
I Lönsboda kretsar det mesta kring Mattias Andersson (seriens assistkung, 20 stycken) och Kim Johansson (som ledde skytteligan efter två omgångar, på sju baljor. Efter det har det blivit åtta mål på elva matcher). Det är ett lag som jag inte vet så mycket om, mer än att Slätafly vann med nöd och näppe i förra mötet, trots ett spelövertag som var gigantiskt. Trots att det tar emot att säga detta så spelar nog Lönsboda den tråkigaste innebandyn i serien och att nolla Lönsboda så Örlogsstaden får lite vittring igen skulle inte sitta helt fel. Levande topp- och streckstrider är det roligaste som finns.
Alltså, väl mött (förhoppningsvis) i Lönsboda imorgon!
Tommy Bodling bjuder på en drös bilder, precis som vanligt. Dom är fantastiska, precis som vanligt. Kolla här. Så jefvla skönt. Två friska poäng inkasserades i dagens seriefinal mot serietvåan Munka-Ljungby efter en mycket tight match som avgjordes i Sudden Death och revanschen från den bittra förlusten på bortaplan var ett faktum. Segerskytt: Emil Johansson.
Det var två lag som förstod vikten av denna match som stod på banan vid första tekning, ingen ville förlora. Efter två minuter åker bortalaget på en utvisning för fasthållning. I Skåne nollade Munka-Ljungby Slätaflys powerplay fyra gånger om men även i detta avseende tog Slätafly revansch och var hundraprocentiga idag istället. Jens Milesson placerade distinkt in 1-0 och den 427-hövdade publiken fick vråla för första, men inte sista gången denna mycket mysiga afton. Tyvärr blev Slätafly efter detta passiva och Munka-Ljungby kunde kruta in både ett och två mål, efter lite slarv från hemmalaget, innan perioden var till ända.
Det var andra bullar till andra perioden, och dom smakade mycket bättre. Dom smakade mumma. Skåningarna drog på sig ännu en utvisning efter fem minuter och när Slätafly har en boll på mållinjen redo att petas in i mål flyttar Munkas målvakt målet en halvmeter och straffen är solklar. Straffskytt var Robin "Ålen" Karlsson och han gjorde inget misstag, tvärtom var straffen väldigt snygg och matchen kvitterad. Målvaktens fuling kunde gått hem, men tyvärr för Munka-Ljungby så lyckades den inte lika bra som Suarez räddning mot Ghana i fotbolls-VM i Sydafrika. Bara sekunder efteråt åker ännu en bortaspelare ut och Slätafly får chansen att ta ledningen i spel fem mot tre. Det rasslar till i nätmaskorna direkt och kanske förstod Munka-Ljungby då att det vore smart att spela fem mot fem resten av matchen för dom drar inte på sig fler utvisningar efter det.Tyvärr kan Munka-Ljungby kvittera och rycket kom av sig något. Slätaflys period rakt igenom.
Hovfotograf Bodling lät avtryckarfingret gå varmt idag också. Fler bilder kommer
Slätafly börjar även tredje perioden bäst och 4-3 kommer efter en frislagsvariant som gått hem många gånger, lika skönt varje gång. Lika snygg varje gång. Men. Men. Munka-Ljungby är skickliga på många saker, bland annat att kontra. 4-4 kommer efter en vacker kontring och det är lite dödläge igen. Nu började det märkas hur rädda lagen var att förlora poäng, det började märkas hur tät toppstriden är i år och spelet blev lite mer avvaktande än i mittenperioden. Resultatet står sig hela vägen till full tid. Slätafly saknade dock inte chanser att avgöra matchen men avsluten var tyvärr lite trubbiga.
Sudden Death således, precis som vid förra mötet, precis som förra årets möte men denna gång är det Slätafly som är strået vassare. Efter ett vackert anfall frispelar Ola Carlsson Emil Johansson vid bortre stolpen som bara har att dunka i bollen i öppet mål och därmed vinna bonuspoängen åt Slätafly, till superpublikens glädje. Emil har äntligen hittat målet och har gjort tre av sina fyra mål mot Sävsjö senast och Munka idag (otroligt viktiga mål dessutom), det ska bli mycket roligt att se vad han kan hitta på härnäst.
Ett rättvist resultat då Slätafly sett över hela matchen var det bättre laget och är nu själva uppe i serieledning. Dock gjorde poängtappet att Kalmarsund och Engelholm knaprade in en pinne och det skiljer nu endast tre poäng mellan plats ett och plats fyra. Domarna ska ha en eloge för en grymt bra insats och publiken, PUBLIKEN var kunglig! Njut nu för fan!
Äntligen! Slätaflys damer har inte haft marginalerna på sin sida denna säsongen och hittills åkt på inte mindre än 5 (!) uddamålsförluster, varav en i bortamötet mot SSG. Igår var det äntligen dags att stå som segrare igen, detta efter en jämn match mot just SSG från Öland.
Det var också hemmalaget som öppnade målskyttet redan efter två och en halv minut när Malin Karlsson kunde sätta bollen i nät, assisterad av Josefin Karlsson. Tyvärr kan gästerna kvittera ganska omgående för att sedan ta ledningen. Men det dröjer inte länge innan Malin Karlsson kan utjämna, denna gången på passning från Elisabeth Birgersson. Resultatet står sig perioden ut. Andra perioden blev en målsnål historia men tre minuter från slutet kliver skytteligaledaren Johanna Strand fram och sätter Slätafly åter i förarsätet, assisterad av Alma Larsson. Ställningen är alltså 3-2 inför sista perioden. Efter drygt halva perioden kliver en av planens förgrundsfigurer för dagen fram igen, Malin Karlsson gör sitt tredje mål för dagen. Passningen stod comebackande Cecilia Bertilsson för. En tvåmålsledning i innebandy är skör och när SSG reducerar med åtta minuter kvar blir det lite nervöst men Slätafly kan hålla undan resten av matchen och tar säsongens tredje trepoängare.
Nästa helg väntar Mörbylånga, som också vann höstmötet med uddamålet. Ytterligare en revansch att utkräva!
Munka-Ljungby har nog, precis som Slätafly, överraskat många genom att gå så bra i serien som man gjort, speciellt med tanke på att inget av lagen började helt och hållet övertygande. Båda lagen har dock gnuggat på och smugit förbi den ena efter den andra och placerar sig numera som serieledare respektive runner-up, på samma poäng men Slätafly har två extra plusmål i skuffen. Mötet i höstas höll på att sluta lyckligt men 17 sekunder innan den feta damen flexade larynxen kvitterade Munka-Ljungby för att sedan ta bonuspoängen också. Snyltrot på ädel tistelstam, som en icke helt okänd fiktiv skeppare skulle sagt! Sedan den matchen har man dessutom fått rutinerad förstärkning i stereo: Tobias Blixt och Niklas Nordén. Den förre fruktad exekutor och han leder snart Munka-Ljungbys interna poängliga, trots endast nio matcher innanför korsetten. Den senare har inte spelat så mycket men jag tycker inte om det faktum att han listas i Munka-Ljungbys trupp, det är en jobbig spelare.
La force
Sedan suddenförlusten i höstas har Slätafly tagit 27 av 30 poäng och gått som självaste Hannibal i alperna; rakt mot himlen med 37 elefanter i släptåg. Inte ska väl marschen sluta här? Alla vet att Slätafly är starka hemma, men man ska komma ihåg att senast Munka-Ljungby gästade Torsås Sporthall tog de två poäng med sig hem. Helgens bortalag vet alltså hur man gör. Munka-Ljungby förväntar sig att Slätafly spelar offensivt och fartfyllt, det gör jag också, Munka-Ljungby påstår att det passar dom utmärkt och kan man tänka sig, jag tycker det passar oss utmärkt! Det är det som är grejen med Slätafly, alla vet hur vi spelar men jää-äää-vlar vad tunga vi är, på fejkparkett med vår galna hemmapublik i röven, och det kan man inte förbereda sig på.
L'historie
Munka-Ljungby - Röke, 5-4
Palmstaden - Munka-Ljungby, 5-7
Lönsboda - Munka-Ljungby, 6-7
Munka-Ljungby - Örlogsstaden, 6-5 SD
Sävsjö - Munka-Ljungby, 4-8
Le bonheur?
Jag gissar att det kommer koka av adrenalin, ånga av spelglädje och dåna i sargen när Johan Ramvall med flera borstar bort små skåningar från ryggen. Det är nu det är dags att kliva fram, visa styrka och inte vika en pikometer från målet: Segra i varje närkamp. Det är nu det är dags Slätafly. Vilka vill spela allsvenskt nästa år? Det är det som är frågan.
Jag har en fäbless för soltorkade tomater, matte, Arsenal samt statistik, summeringar och genomgångar (lite annat också, men det är inte mig vi pratar om nu.). FBC Kalmarsund bjuder på de två senaste i nya avsnittet av deras Web-TV, Club Cyan. Oh yeah! Jag har kollat på tidigare avsnitt också men inte tyckt att jag fått ut något av det. Tanken är mycket god, men det märks att dom inte har fått in en vana. Jag är dock säker på att det kommer bli bättre med varje avsnitt. Hur som, Johan Wittberg och Jesper Karlsson snackar lite om lagen i serien, läget i serien och vad dom tror kommer hända framöver. Kika gärna!
Eftersom Munka-Ljungby vann derbyt mot Röke tidigare i veckan krävdes full pott mot Sävsjö för att inte tappa mark i striden om den Allsvenska platsen. Slätafly rivstartade med mål i första minuten och kontrollerade sedan ledningen matchen igenom. Slutresultatet skrevs till 4-9 och Slätafly gick därmed om Munka-Ljungby i tabellen och kan gå och lägga sig som serieledare ikväll.
Slätafly dominerade första perioden från början till slut och ett tidigt mål signerat Ola Carlsson bäddade för en mycket trevlig första tredjedel. Slätafly kunde sedan utöka ledningen två gånger om innan periodpausen genom Linus Strelert och Robin Karlsson. En mycket stabil period där Sävsjö inte bjöds på mycket.
Tyvärr var andra perioden inte alls lika rolig, Sävsjö höjde tempot och Slätafly spelade inte bra. Ändå kan Martin Magnusson göra 0-4 efter drygt halva matchen. Daniel Johansson, som kanske var matchens bästa spelare stod för många svettiga räddningar och såg mycket på egen hand till att det bekväma fyramålsöverläget stod sig perioden ut.
Foto: Cecilia Bertilsson
Sista perioden bjöd på hela nio mål, och som tur är gjorde Slätafly flest i denna perioden också. Emil Johansson gjorde 0-5 med femton minuter kvar att spela och när Slätafly dessutom får ett powerplay strax efteråt kändes det ganska bra. Men ingen utdelning, istället kan Sävsjö spräcka nollan direkt efter att ha blivit fulltaliga och gör 2-5 en minut senare av bara farten. Emil Johansson gör sitt andra för dagen och punkterar matchen med sitt 2-6 med 398 sekunder kvar. Trodde jag. 3-6 kommer direkt efteråt och med två minuter kvar gör Sävsjö 4-6. Men upphämtningen stannar som väl är upp där, och Slätafly kan göra tre snabba mål i slutet fram till 4-9.
Ruggigt starkt av Slätafly att på ett så stabilt och kontrollerat sätt vinna mot svårspelade Sävsjö i sin hemmaborg så att de tillresta Slätaflysupportrarna fick en trevlig hemresa. Till nästa match väntar ännu ett tufft motstånd, nämligen Munka-Ljungby. En match där segraren kommer rycka åt sig en ensam serieledning och koppla greppet om det översta strecket. Viktigt värre!
Foto: Cecilia Bertilsson
Mål: Ola Carlsson 2, Linus Strelert 2, Emil Johansson 2, Robin Karlsson, Martin Magnusson, Johan Ramvall Assist: Robin Karlsson 2, Ola Carlsson 2, Emil Johansson, Johan Ramvall
.. har gjort det igen. Många har säkert hör/läst det redan men för dom som inte har en aning om vad jag pratar om kommer det här. Tränaren till Engelholms P14-lag har döpt tre olika försvarssystem till Petra, Jennifer och Sofia, för att beskriva hur spelarna ska agera i vissa situationer.
Jennifer är den lugna och trygga tjejen som inte blir irriterad och gör konstiga saker. När vi spelar Jennifer är vi trygga i våra roller, arbetar tillsammans med mycket snack och dubblar aggressivt. Jennifer måste man vårda kärleksfullt, krama och vara rädd om. Det gäller för oss att alla på planen agerar tillsammans i en enad försvarsuppställning. Vi ska lita på Jennifer och vi ska lita på varandra.
Vad fan? Vilken liten människa har skrivit detta?
Sofia är snygg, sexig och lite mer framåt än Jennifer. Sofia gillar att klä sig utmanande och ta för sig i sängen. När vi spelar Sofia ska vi utmana motståndarna och lura dom dit vi vill. genom att vid rätt läge hångla och tafsa på Sofia får vi ut optimalt resultat och vinner boll i fickan för kontring. Med kraft, maximalt löp och följsamma förflyttningar är Sofia tjejen vi drömmer om!
Varför? Det måste väl finnas bättre sätt?
Petra är den galna bruden som man nästan är rädd för. Hon rivs, bits
och gillar att dominera. Petra blir sugen när man är aggressiv, tar för
sig och har attityd. Petra dominerar och bestämmer vad motståndarna ska
göra. I sängen kan du riva sönder hennes kläder och smiska henne på
rumpan, ju mer energi desto bättre. Petra är rock’n’roll och vi gillar
det. Släpp loss monstret, släpp loss Petra!
FBC Engelholm tar givetvis avstånd från allt, och har stängt av tränaren tillsvidare, och det med rätta. Jag tycker det är sinnessjukt att sådant förekommer. Jag bryr mig egentligen inte särskilt mycket, för jag tror att Engelholms fjortonåringar har mer koll på livet än deras tränarkår, men de ynkliga ledarna förtjänar offentligt spöstraff. En Blodörn är lite väl att ta i men kanske en 72 timmars Legenden om den osynliga staden Kitezj på repeat, framförd av en heldöv ensamble och med Tobbe från "En annan del av Köping" i alla roller skulle kunna vara ett lämpligt straff. Ynkliga jävla människa. Jag kan, om jag verkligen försöker, förstå poängen, men det är så otroligt klumpigt att man tar sig för pannan och undrar hur folk är funtade.
Jag kan dock komma med ett litet tips: BYT KLUBB.
Det är synd att en idiot ska förstöra för en hel sport, för innebandy får bara plats i media vid tillfällen som detta eller när Innebandyligan var i farten, om någon kommer ihåg dom.
Jag vill avsluta med ännu en snackis. Förra fredagen spelade Växjö borta mot Partille i Allsvenskan och Joachim Knudsen i Partille tacklades bryskt av Växjös David Östergren i en närkamp vilket slutade med att han för en kort stund tappade medvetandet. Själv tycker jag att det är en sinnessjukt idiotisk tackling som inte hör hemma på en innebandyplan. Nu tog tacklingen kanske hårdare än vad en likande situation brukar, men att det inte resulterar i en utvisning är fullkomligt sanslöst. Idag är det nog så att man bör förvänta sig sådana situationer i innebandyn, för gör man inte det är man inte beredd när dårar kommer farande i ryggen, det är då det blir farligt. Vad tycker ni?
I helgen styr spelarbussen kosan mot Sävsjö för en tuff match på det saknade underlaget parkett. Det är ju inte så ofta vi har på höglandet att göra så jag tänkte först dra lite kuriosa rörande Sävsjö med omnejd.
Sävsjö är, precis som grannen Jönköping en bygd med starka kyrkliga traditioner vilket bland annat tar uttryck i en drös frikyrkor och att man är en av kristdemokraternas högborgar. Jag hoppas att min något blasfemiska andra parentes i förra inlägget inte trampade någon stackars innebandytokig metodist på stövletterna.
Sävsjö har faktiskt saker att vara stolta över också. Till exempel kommer en av Sveriges största TV-personligheter någonsin, samt årets smålänning 2003, Bosse "Bildoktorn" Andersson från Sävsjö. Även den legendariska Svenne Hedlund, bakslug sångare i Hep Stars har insett Sävsjös storhet och bosatt sig där.
Innebandyn har inte korsat våra vägar särskilt ofta då Sävsjö tillhört den mellersta regionen. Men man besitter ett lag som i sina bästa stunder kan vinna mot alla lag men som hittills varit för ojämna för att kännas som ett riktigt topplag. De är starkt beroende av sin första kedja med Bjerhagarna och Johansson och när dessa tre inte producerat är det ingen som på riktigt har tagit över taktpinnen. Det gäller alltså för Slätafly att få stopp på ovan nämnda herrar för då är mycket redan vunnet.
Efter uppehållet hade Sävsjö en ännu lättare uppgift än Slätafly då Hovslätt slogs tillbaka med 9-3 utan några som helst problem. Dom får det tuffare på Söndag.
Förra mötet lagen emellan slutade med förlust 7-5 efter en snudd på katastrofal insats men Slätaflys formkurva har sedan dess en brantare lutning än Sävsjös och vi får hoppas det håller i sig över helgen. Det skiljer inte mer än fem poäng mellan förstaplats och sjätteplats och varenda poäng kommer bli otroligt viktig i striden om Allsvensk plats.
Om du precis som jag har mycket dålig koll på Sävsjö rekommenderar jag denna:
Jonas ”Osa” Carlsson gör comeback i bandyns division 1 södra. Men
inte i sitt gamla lag Slätafly/SK, utan i seriekonkurrenten
Örlogsstaden. – Jag vill hjälpa de tio sista matcherna så att de håller sig kvar i serien. Jag är mycket spelsugen.
Faktum är att ”Osa” var spelklar för sitt nya lag redan innan matchen
mellan Örlogsstaden och Slätafly i Torsås i fredags. Men han ville inte
spela mot Slätafly.
– Hjärtat är hos Slätafly och efter säsongen är jag åter Slätaflys spelare. Man kan säga att det här är ett lånekontrakt. Kontakten
togs när Jonas ”Osa” Carlsson var på plats och såg Örlogsstadens
hemmamatch mot FBC Kalmarsund i Karlskrona strax före jul.
– Jag
var i staden för att äta julbord och passade på att se matchen. Efteråt
kom folk i Örlogsstaden fram och pratade och frågade om jag ville spela
för dem. Det var smickrande att de vill ha en gammal gubbe på nästan 42
år, så jag sa att det kunde jag tänka mig om jag fick ett bra kontrakt,
eftersom det är resor till och från Karlskrona. Så blev det.
Vill hjälpa
”Osa”
hävdar dock med emfas att skälet till övergången är att han vill
försöka hjälpa kvar bottenlaget i Örlogsstaden i division 1 för att
hålla upp kvaliteten på innebandyn i regionen.
– Det handlar om
att det ska vara bra konkurrens inom innebandyn i sydöstra Sverige. Vi
behöver många bra klubbar för att hålla intresset uppe. ”Osa” har
hållit sig i god form sedan han slutade spela i Slätafly i våras. För
även om han slutat spela matcher på elitnivå, har han inte slutat att
träna med laget.
– Två gånger i veckan har jag tränat med laget.
Vi har haft en generationsväxling och det finns det så många bra spelare
i Slätafly att jag inte velat konkurrera med dem. Samtidigt har jag
velat hålla mig i form och jag fungerar inte så att jag kan träna på
egen hand. Ensamma löprundor är det tråkigaste jag vet.
35 poäng
Lite matcher har det också blivit.
– Jag har spelat med old boys-laget. På sex matcher har det blivit 35 poäng. Någon
större oro för att han inte ska hänga med, har således inte den
rutinerade bolltrollaren. Tvärtom har han förhoppningar om att kunna
göra nytta för Slätafly under sin tid i Örlogsstaden.
– I första
hand handlar det om att hjälpa Örlogsstaden. Fast kan man dessutom sätta
käppar i hjulen för de andra topplagen, är det ju bra för Slätafly
också.
Spelar på lördag
På
onsdag ska Carlsson träna med sitt nya lag. På lördag kommer han att
vara redo för spel när FBC Engelholm kommer till Karlskrona och Vedeby
sporthall.
– Hoppas nu bara att kroppen håller. Den är inte som när man var 20 år längre. Det är lätt att få sträckningar. Lusten att spel är däremot helt och hållet intakt.
– Jag ser fram emot det väldigt mycket. Innebandy är ju det roligaste som finns!
En liten överraskning för undertecknad, men ju mer jag tänkt på saken desto lättare är det att förstå. Osa satt där, mätt och belåten efter ett rejält julbord och fick se en svajig match mellan Örlogsstaden och ärkefienden Kalmarsund. Det han fick se sved i både ögon och själ, och eftersom han redan vunnit poängligan i Avveckling Östra och var sugen på en utmaning passade han på att tacka ja när Örlogsstaden bönade och bad.
Tja, det kanske är vad båda parter behöver. Örlogsstaden behöver en målskytt och innebandy är för Osa vad atmosfären är för biosfären: Totalt nödvändigt för att liv ska existera. Nog tror jag att han har tillräcklig skjuts i ärtpickadollen för att ge många lag lite skrämselhicka och nog höjdes Örlogsstadens chanser till spel i division 1 säsong 12/13 en hel del.
Många kommer nog undra vad fan det är frågan om, kanske vara lite besvikna att han inte spelar i Slätafly istället. Men, Slätafly ligger tvåa i serien, endast två mål från serieledning utan att Osa spelat en enda nanosekund och eftersom Slätafly redan mött Örlogsstaden två gånger så ser jag ingen anledning till missnöje. Vi har ju framtidens Carlsson i laget, en Carlsson som bara blir bättre och bättre.
Till sist en liten parentes. Jag tål inte taurin, eller, jag blir mongo av det men eftersom det är tentavecka så tyckte jag tydligen att det var en bra idé att häva i mig en "Rockstar Energy - Get mongo or die trying" i lördags. Så när klockan var halv två på natten och jag inte kunde sova gick jag en promenad runt campus. Så jag kollar upp och ser ett pulserande, gult ljus på himmelen som först rörde sig sakta framåt, innan det stannade och försvann tillslut. Svårt att förklara men känslan var ganska bisarr. Dock fick historien en logisk upplösning då det tydligen var Nybrobilen som fortfarande firade derbysegern. Enligt en anonym källa hittades bilen sedermera övergiven Söndag morgon, mitt i balsalen i Jimmy Bubbens château.
Parentes numero zwei: Henry, är visserligen långt ifrån en parentes och jag hade gärna tillägnat ett helt inlägg till hans ära men någon motta får det banne mig vara. Han är helt enkelt näst bäst i världshistorien. DB10 kommer alltid att vara allas överman. Hade han varit Jesus hade han inte gett den blinda mannen från Betsadia synen tillbaka, han hade gett honom ett par inbyggda såna här, med röntgensyn. Han hade inte gått på den galileiska sjön, han hade sprungit på Gudrun Schymans andedräkt. Han hade inte bara botat en massa spetälska, han hade lärt allihop att dansa som Techno Viking i synkop.
Jag tror ni förstår vad jag menar. DB10 är treenigheten, Jesus är hans blindtarm. Men Henry, comeback efter fem år. Mål efter fem tillslag på bollen. Gåshud!
Innebandyåret började med derbyseger. Medan jag satt tentalökig i ut-och-in-vända kalsonger och dimensionerade värmeväxlare passade Esa på att göra hattrick i första perioden, ett av dom ska tydligen varit ganska fint. Annars var första perioden inte mycket att hurra för och slutade 3-3. Till mittenakten hade Slätafly knytit näven i innerbyxan och gjorde fyra raka mål fram till 7-3 och Sillastryparna kunde inte ens örfila en silverfisk. I början av tredje gjorde Anderberg 8-3 och dödade matchen. Örlogsstaden tröstmålade i boxplay och fastställde slutresultatet till 8-4.
För att fylla ut detta, i all välmening, magra referat bjuder jag på en trevlig liten låt av underbara Ayreon (och JA, det är obligatoriskt att lyssna på hela låten innan du läser vidare!)
Skottstatistiken slutade 38-18. Det brukar den göra när ett lag är mycket bättre än det andra.
Förresten, på tal om det. Jag fick ett roligt mejl idag, en artikel från BLT daterad 2011-05-16. Skitkul, artikeln givetvis, men framförallt att jag fick den mejlad till mig. Mer sådant kära läsare, tack!
Örlogsstaden är på spelarjakt
Örlogsstadens IBK har gjort klart med sitt andra nyförvärv. Markus Mingotti ansluter från KaRo. Dessutom förhandlar Karlskronaklubben med Slätaflys Linus Strelert. – Det ser spännande ut, säger Christian Hasselberg i Örlogsstadens sportgrupp.
Örlogsstadens första nyförvärv blev Dennis Lind som förra säsongen
valde att ta ett uppehåll från innebandyn. Innan dess har han spelat i
division 1 med Slätafly. Örlogsstadens, som är nykomling i division
1, andra nyförvärv blev Markus Mingotti som förra säsongen spelade i
division 3 med KaRo. Då gjorde forwarden 30 poäng. Mingotti fanns med när Örlogsstaden bjöd in till en testmatch för några veckor sedan.
– Vi ville bara kolla lite på honom, säger Hasselberg.
Men Mingotti imponerade stort.
– Han var riktigt duktig.
– Han kommer att ta en plats.
Klubbens tredje nyförvärv kan mycket väl bli Linus Strelert som de senaste två säsongerna har spelat i ettan med Slätafly.
– Vi har träffat honom.
Strelert bor i Karlskrona och nu hoppas Hasselberg att Örlogsstaden kan få honom att välja spel i hemstaden i stället. – Vi kommer att ha minst lika bra lag som Slätafly.
Nye
tränare Kenth Axelsson har också bjudit in två backar, som han hade då
han tränade Ingelstad förra säsongen, för att lära känna föreningen. Det är poängbackarna Johan Andersson och Rasmus Wickell.
– De gjorde 50 poäng tillsammans förra säsongen.
Nu när julen är över och trädgårdsmöblerna burits ut igen drar Division 1 Södra Götaland igång efter ett litet uppehåll. Slätafly/Södra Kärr Innebandy Hålor Strax Utanför Världsmetropolen Torsås IBF SK möter Örlogsstadens Innebandy Karlskrona i årets första batalj.
Örlogsstaden har under hösten inte varit så framgångsrika som de hade hoppats och ligger precis under nedflyttningsstrecket, en poäng efter Lönsboda som dock har en match mer spelad. För dom kommer varje poäng vara extremt viktig så räkna med att dom kommer kriga till sista sekunden (om dom inte slutar spela med en minut kvar som mot Kalmarsund). Deras bästa poängmakare heter Linus Persson och om honom vet jag lika lite som alla andra, 18 poäng har han gjort. Dennis har gjort 11 precis som Jensen medan Lankan har gjort 13. Det är för lite för killar i deras kaliber och kommer dom upp i normal standard så tar Örlogsstaden fler poäng under våren än hösten och klarar nytt kontrakt.
Jag har hört rykten om att Örlogsstaden innan säsongen var och drog i Daniel Johansson eftersom Slätafly ändå skulle åka ur, men som tur är hade Daniel inte lagt sin telencephalon i dom andra byxorna och gjorde därmed ett ganska bra val. En stänk av nykomlingshybris? Luktar så lång väg och det får mig alltid att le i mjugg. Kommer osökt att tänka på följande flerfaldigt Oscarsbelönade rulle, här i en mer youtube-vänlig och, i min mening, mycket bättre version:
Slätafly bör vinna det här men ett varningens finger, Kentha Axelsson har önskat sig poäng i julklapp. Han får nog vänta ett tag. Må bästa hemmalag vinna!
