Först tänkte jag skriva detta helt på Ebonics, men sen tänkte jag: Honor yo blood yo! Så jag tar detta på ett språk som är lite naturligare för mig: Ós rud é go bhfuil tú ag glacadh fós pianta chun a fháil amach cad iad na ifreann mé scríofa, beidh mé a thabhairt duit roinnt ábhar bónas: I rith an lae, ar jogging hipitéiseach a mhair leath uair an chloig a rinneadh sa breathed tú i díreach os cionn naoi ounces an uisce. Go raibh maith a bhí tú aisteach, ró-olc mé bastaird, a bhí ag caitheamh do hiomlán gan ghá.
Nä.
Ett otaggat Slätafly var inte med från början och 2-0 i röven efter två minuter mot Engelholm medför rektala besvär som gör sig påminda under hela matchen. Efter de två inledande perioderna var ställningen 4-1 och det borde kanske varit ännu mer, men ett par snabba mål i inledningen på tredje fick matchen att tända lite. Men inte då. Avståndet till Kalmarsund är nu tre poäng och att dom ska tappa poäng mot ett halvdant Sävsjö och ett Örlogsstaden som redan åkt ut är föga troligt. Men chansen finns ju alltid och Slätafly måste tro på det, annars kan dom lika gärna lämna W.O med detsamma. Sista hemmamatchen för säsongen är nästa lördag klockan sextonhundra så se till att det får plats i schemaläggningen, du kommer ångra dig annars. Se till att hallen är fullsatt och skrik tills sporthallens reglar hamnar i självsvängning.
Äh.
Efter en trevlig söndag i bibblan och en kortare promenad i vårsolen med Tom Waits rivjärnsröst i lurarna (för övrigt det enda som någonsin har varit, är och kommer att vara vackert med kedjerökning och någon vars perspirerade fluidum innehåller Jim Beam i halter som lämnat promillenivån långt bakom sig) såg jag när jag knäppte på datamaskinen att vårt damlag åtminstone har vett att vinna sina matcher.
Oh.
Och när dom ändå höll på så fläskade dom in hela tretton baljor. Efter två vinster på de tio inledande matcherna har det nu blivit sex raka segrar så det är väl bara att gratulera för den fantastiska avslutningen på säsongen. Alltid skönt att avsluta med uppåtgående trend. Tydligen ska det dock ha muffats in en boll idag, och jag är inte helt säker på vad regelboken säger om sådana fall. Någon läsare som vill agera Lucifer?
Eh?
När jag ändå har pratat om rivjärn är det väl på sin plats att lyssna på ännu ett. Och eftersom det idag är damerna vi är extra stolta över så får sorgligt underskattade Beth Hart sopa herrarna av mattan. Jag dedikerar låten till min lilla mamma, så får vi dessutom in ett rivjärns-hattrick!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar