Flyersbloggen blev som enda instans från den tragiska gegga som till vardags går under samlingsnamnet massmedia inbjuden till dagens stängda träningspass med Slätaflys herrlag. Med hänsyn till de rådande omständigheterna och det mystiska hemlighetsmakeriet så konfiskerade tyvärr Larssons inhyrda vakter min kamera i dörren under den sedvanliga body cavity searchen.
Men min journalistiska ådra pumpade av adrenalin och jag infiltrerade laget och tog sådär lite i smyg en plats som toppgubbe i en av femmorna. Men mer om det sedan.
Träningen började med en liten löprunda som uppvärmning, något som undertecknad avstod ifrån och istället använde tiden för att lista ut om jag var vänster- eller högerskytt när det begav sig. Först gick jag på högerfattning, men precis innan passningsövningarna så gjorde jag en rockad och bytte. Jag vet inte om jag tog rätt beslut för jag träffade inte bollen så ofta, men jag är envisare än Wenger så jag vägrade byta tillbaka.
Efter några övningar så blev det några byten på helplan och jag noterade ett antal saker under spelets gång. Det jag märkte först var att de tre åren av oträning gett resultat å det grövsta, jag bytte nämligen så ofta att många nog undrade om jag led av svår agorafobi. Det andra jag märkte var att Robin Karlsson och Johan Ramvall var de som bjöd på snyggast kombinationer i anfallsspelet men Lankan och Ola kontrade mycket vasst. Det var också första gången jag såg nyförvärvet Henrik Bergendorff i aktion och det gav absolut mersmak. Han är en stabil herre som även har fina handleder och en bra blick för spelet. De gånger jag var i närheten av honom hade han inte bollen längre. Jag tror faktiskt han skrattade lite bakom ryggen på mig men det bjuder jag på, jag är ju en rätt snäll kille.
Avslutningsvis stod cirkelträning på programmet och även där tog jag ett par steg åt sidan, slet av mig tröjan och bjöd min vackra lekamen till allmän beskådan men grabbarna var så fokuserade på uppgiften att inte ens en blickfångare som min tredje bröstvårta fick dom att vika en tum.
Sedan blev det lite male bonding i duschen och sammanhållningen i truppen är så stark att det tåras i ögonen. Sju man delade på tre duschar och det Champagnedoftande löddret flödade i sann Beverly Hills-anda. Verkligen en syn att beskåda.
Sådär, det var en liten update av läget i laget med stort H. Nu ska jag äta fjällfil. Vi hörs kära läsare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar