Inför Höllviken

Det ligger något hotfullt i luften, något som lurar bakom knuten. Det kan vara Norrköpings fläskigaste pansardivision, Marduk, som skräms lite, det kan vara den våldsamma kycklingcurryn som ondsint puttrar i min häxkittel men det kan lika gärna vara det orange tåget från Höllviken som väntar till helgen. Överlägsna serieledarna åker till landet på lördag för att spela lite innebandy i den så gemytligt döpta Ekbackshallen och på andra sidan (rätt sida) kommer våra blå vettvillingar att brösta upp sig. Matchen är viktig av mer än en anledning. Om Höllviken vinner så har man i praktiken säkrat seriesegern, det finns väl inte många som tvivlar på att det kommer sluta på det sättet hur det än går på lördag men det finns ett litet uns, en liten, liten smula av hopp fortfarande. En vinst för Slätafly betyder en riktigt bra rebound efter förlusten senast vilket säkerligen kommer medföra en rejäl självförtroendeboost förutom tre poäng på kontot. Det kommer i sin tur vara en viktig ingrediens i matcherna som väntar, där ju lagen är lite sämre på pappret men flåsar Slätafly i nacken.

Jag var som bekant i Halörhallen i höstas och bevittnade debaclet som kastade Slätafly in i the downward spiral into madness som man sedan dess jobbat febrilt med att vända. Den matchen var inte lika dålig som den mot Engelholm men det var varken rolig eller bra innebandy som jag tog med mig därifrån. Jag fick dock en god bulle (eller var den torr? Minnet sviker) av deras hejarklacksledare efter matchen som bamseplåster på såren. En annan sak som jag kommer ihåg var Höllvikens grymma effektivitet. Givetvis bör Johannes Wilhelmsson nämnas, en spelare som skjuter från alla håll och kanter och träffar målet alldeles för ofta för att man ska känna sig bekväm när han får bollen. Sedan den matchen har Höllviken fått förstärkning av ett gäng topplirare från imploderade Palmstaden vilket förutom tillfört ytterligare bredd även spetsat till laget. 

Står samma Slätafly på planen som då så har vi inte en chans. Ska det bli tre poäng i denna matchen behöver Slätafly göra en riktigt gedigen insats bakåt samt få igång det finurliga anfallsspel som vi sett glimtar av de senaste omgångarna, men denna gång hålla samma höga nivå alla 60 minuter. Går det att göra? Tja, jag tror det. 

Slätafly mot Höllviken är som romarna mot britterna i Asterix och Obelix, minus tepauserna. På den ena sidan står de vackra, välansade och framgångsrika Höllviken och på andra sidan står de oborstade, galna Slätafly, ett gäng dårar som är för dumma för att förstå att dom inte kan spela innebandy. Det är som U2 mot Spawn of Possession. Stiligt, tillrättalagt med catchiga melodier mot ett mangel utan dess like. Det är adeln mot torpare. Det är Armani mot Blåkläder. 

Visst låter det spännande?

Matchen spelas klockan 17.00 på lördag. Be there!