Den oerhörda frustration som jag berättade om i förra inlägget är spårlöst borta, utbytt mot ett välbefinnande som endast kan frammanas av kombinationen post-tentaöl, powernap och flyersvinst. För är precis så det är. På Stallvägen 7 kan ingen höra dig skrika. Åtminstone inte nu, för Torche gör sitt bästa för att överrösta grannarnas Eurodisco a´la E-type light men kakofonin är så lätt att uthärda en dag som idag.
Redan i torsdags förstod jag att det skulle bli ett laddat Slätafly idag. Jag slog nämligen en pling till bror men jag kunde knappt urskilja tre stavelser i följd på grund av det massiva tumultet i bakgrunden. Herr Anderberg, vad jag förstår chaufför för dagen, och en tant kastade invektiv på varandra utan en tanke på skottfång och eventuella oskyldiga som råkade komma i vägen vilket dels var väldigt förvirrande, dels väldigt underhållande att lyssna på. Tydligen gällde kalabaliken vem av de inblandade som skulle söka till nästa säsong av Sveriges värsta bilförare. Tävlingsmentaliteten och vinnarinstinkten låg tät som dimman över Lützen den sjätte November 1632 (enligt den julianska kalendern. Enligt den gregorianska kalendern skulle datumet varit den sextonde samma månad. Så ni vet.). Vem som vann slaget om Kalmar vägnät 2012 vet jag inte men jag vet vilka som vann mellan Slätaly och Munka-Ljungby idag. Om du inte vet hur det gick än så kan titeln på detta inlägg fungera som en lite ledtråd. Har du precis som undertecknad blivit begåvad med ett särdeles klent förstånd så tänker jag berätta lite mer alldeles strax.
Första perioden började kanske inte riktigt så som man skulle kunna önska och efter fem minuter har hemmalaget hunnit göra två mål på frislag. Dock var det Slätafly som etablerade bäst tryck och reducering samt kvittering kommer därför logiskt innan nästa femminutersperiod är till ända. När Munka strax därpå drar på sig matchens första utvisning (dock långt ifrån den sista skulle det visa sig) kan Slätafly ta ledningen med 3-2, ett resultat som står sig perioden ut, och även över hela pausvilan.
Det börjar dock lite svajigt i mellanakten som kom att domineras av utvisningar. Hela sex stycken tvåminutare blev det vilket gjorde att matchen rycktes sönder. Ålen superzorrade in en boll men domaren som stod perfekt till blev antagligen avundsjuk på den fantastiska uppvisningen så han kände att han också ville stå lite i rampljuset vilket medförde att han dömde bort ett solklart mål. Precis innan slutet kan Munka kvittera till 3-3. Inte den bästa av perioder och Slätafly borde kanske gjort mer än ett bortdömt mål.
Precis som dom föregående perioderna så börjar det inget vidare. Munka går upp i ledning, 4-3 efter lite slarv, men det är deras sista mål i matchen och som tur är så hade Slätafly fyra kvar. Efter fem minuter så kvitterar Slätafly och inom två minuter så har Slätafly återställt ordningen med sitt 4-5. Därefter dödar lagen vars sitt boxplay och med två minuter kvar så tar Munka time-out och tar efter det ut målvakten. Slätafly tackar och tar emot, gör två mål i den tomma buren och säkrar segern, 4-7.
Slätafly vinner rättvist efter att ha varit det bättre laget i två perioder. Munka spelade mycket på chans och det kändes inte som att de hade något eget spel, men känslan är ändå att laget är starkare än vad tabellen visar. Jens Milesson blev utsedd till Slätaflys bästa spelare men även Daniel Johansson stod för en riktigt gedigen insats. Fast precis som i föregående matcher så är det ett starkt defensivt ansvar och ett skönt jobb från samtliga som bäddar för trepoängaren, den fjärde i rad.
Nu har jag skrivit åt helvete för länge, mitt tentafestschema börjar redan lagga efter så nu skiter jag i detta. På grund av mitt särdeles goda humör bjuder jag slutligen på en mycket intensiv och munter skapelse:
Fortsatt god lördagkväll kära läsare, hoppas att er blir lika lång som min! Och ja mamma, jag ska vara försiktig. Som attan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar