Slätafly - Palmstaden, 7-8 SD

Bilder från matchen

Som alla vet så gick det lite åt pipan i helgen. Slätafly var i praktiken piskade att vinna mot Palmstaden för att ha en pytteliten chans till Allsvenskt spel nästa år, men dåligt fokus, seriens bästa spelare och ett gäng skitmål såg till att det blir division ett även nästa säsong.

Slätafly började dock bra och hade ett par bra lägen då Palmstaden, som brukar vara ett ganska stillastående lag, var väldigt passiva och rörde sig inte en millimeter i onödan. Men det fanns även saker som såg mindre bra ut, och som skulle förbli så under merparten av matchen. Av någon anledning så slog Slätaflys backar bort extremt många bollar vilket skapade farliga kontringar. 

Det var ändå Slätafly som öppnade målskyttet genom Anderberg, efter att Robin Karlsson jobbat bra i defensiven och brytit bollen för att sedan spela upp den till Emil som slog en passning diagonalt över banan till just Anderberg som stänkte upp den i nättaket. Strax därpå drabbas Palmstaden av en utvisning när Palmstaden förstört ett friläge för Simon Lundström och precis när dom blir fulltaliga gör Ola 2-0 lite turligt. Slätafly höll i taktpinnen och Ramvall hade ett skott klockrent i stolpen men här händer något och Slätafly slutar ta jobbet och Palmstaden kan göra tre raka mål och gå upp i ledning, alla tre målen kändes otroligt billiga och väldigt onödiga.

Larssons blick delade ut den ena hurringen efter den andra och hemmalaget började åter komma i nån slags balans och bjöd på ett vackert men väldigt resultatlöst klapp-klapp-anfall och Ramvall hade ett mycket bra läge med en minut kvar men målvakten gör en riktigt svettig räddning och 2-3 står sig perioden ut.

Andra perioden började på absolut bästa sätt när Sotarn lägger fram en boll till Ålen som kan trycka dit den vid närmsta stolpen men efter bara ett par minuter är det dags för ännu ett onödigt mål i röven. Doppe gjorde ett par, tre grymma räddningar i rad men hemmalaget är för klena i försvaret och kan inte rensa undan och det är återigen bortaledning. Detta scenario upprepades även vid 3-5 och försvarsspelet över hela banan var så dåligt att det gjorde ont emellanåt. Slätafly hinner dock med en reducering innan sista pausen efter att Ramvall säkert placerat bollen i nät.

Sista periodens första halva var en trött historia som Palmstaden vinner med 2-0 efter ett jättelöst långskott och ett helt vansinnigt skitmål där bollen efter ett icke obetydligt antal viftningar av klubbor och fötter råkar studsa in till en fristående bortaspelare som gör 4-7. En time-out och det faktum att jag bor 12 mil från sporthallen var då det enda som höll mig kvar i hallen. Slätafly höjde därefter tempot markant och var det klart bättre laget men det dröjer för lång tid innan bollarna började trilla in. Anderberg, Jens och Ålen gjorde de tre sista målen som tog matchen till Sudden-Death, där Palmstaden kan avgjöra på ännu ett skitmål.

7-8 blev alltså slutresultatet i en match som var jämn, skitmålen känns såklart tunga men Palmstaden har ett ruggigt vapen i Krona som måste vara seriens bästa spelare, alltid på rätt plats, slår aldrig bort en boll och dödlig i avsluten. En obetydlig match kvar av säsongen, båda streckstriderna är avgjorda vilket lämnar utrymme för de yngre killarna som inte fått spela så frekvent. Om dom får chansen i helgen hoppas jag dom visar vad dom kan och kommer sugna till säsong 12/13.

Inför Palmstaden

Jajjemän, nyss hemkommen från den sista tentan innan nästa tenta (vilket kommer dröja till juni, om jag inte åker på att omtenta såklart) och struntar en stund i att lägenheten antagligen skulle bli mindre kaotisk om jag lät en handgranat detonera i balsalen. Ägnar mig istället åt hälsosam återhämtning innan malthaltiga dryckers ljuvliga bouquet kommer få mina ögon att tåras av välbehag.

Givetvis går mina tankar även till mohikaner och kanoter (om än i något begränsad styrka, det måste erkännas) och dagens möte mellan Slätafly och Palmstaden. Palmstaden började helt fantastiskt bra och såg tillsammans med Sävsjö mycket starka ut, men om det var dåligt bortafacit som stjälpte Sävsjö så skulle jag nog säga att det i Palmstadens fall handlar om en alldeles för tunn trupp. Det har väl inte undgått många att poängligatoppen domineras av Palmstaden, där Krona, Persson och Berggren nu innehar plats ett, två och tre. Att dessa tre spelare är ruggigt farliga råder därom inga som helst tvivel, så spetsen i Palmstaden är det inget att anmärka på, det är bredden som felar. Endast tio ytterspelare har spelat nitton eller tjugo matcher, två till har spelat mer än femton.

Det håller inte om man vill vinna division ett, trots att inget lag är i närheten av fjolårets vinnare, Malmös nivå. Palmstaden är dock ett mycket, mycket tungt lag att möta, de är fysiskt starka och, när jag har sett dom, dödligt effektiva. Det kommer bli en ruggigt tuff match. Slätafly lär vara revanschsugna som fan sedan förra veckans svidande uddamålsförlust mot Engelholm och jag hoppas att det är det som får vågskålen att tippa över i vår fördel. Att Slätafly håller bolltempo kommer vara en avgörande faktor för tre poäng då Palmstaden spelar kompakt.

Jag hoppas att Slätafly bjuder världens bästa publik på ögongodis, och jag är säker på att stående ovationer väntar. Sista hemmamatchen för säsongen, så se till att fylla upp varenda jäkla millimeter sittplats och ge Slätafly det stöd dom förtjänar.

Dave Matthews får äran att påbörja uppladdningen inför tentafest. Vill ni har något med lite mer kraft rekommenderar jag You Suffer med Napalm Death. Kort och kompakt, med en jävla slagstyrka!

Vinst och förlust

Först tänkte jag skriva detta helt på Ebonics, men sen tänkte jag: Honor yo blood yo! Så jag tar detta på ett språk som är lite naturligare för mig: Ós rud é go bhfuil tú ag glacadh fós pianta chun a fháil amach cad iad na ifreann mé scríofa, beidh mé a thabhairt duit roinnt ábhar bónas: I rith an lae, ar jogging hipitéiseach a mhair leath uair an chloig a rinneadh sa breathed tú i díreach os cionn naoi ounces an uisce. Go raibh maith a bhí tú aisteach, ró-olc mé bastaird, a bhí ag caitheamh do hiomlán gan ghá.

Nä.

Ett otaggat Slätafly var inte med från början och 2-0 i röven efter två minuter mot Engelholm medför rektala besvär som gör sig påminda under hela matchen. Efter de två inledande perioderna var ställningen 4-1 och det borde kanske varit ännu mer, men ett par snabba mål i inledningen på tredje fick matchen att tända lite. Men inte då. Avståndet till Kalmarsund är nu tre poäng och att dom ska tappa poäng mot ett halvdant Sävsjö och ett Örlogsstaden som redan åkt ut är föga troligt. Men chansen finns ju alltid och Slätafly måste tro på det, annars kan dom lika gärna lämna W.O med detsamma. Sista hemmamatchen för säsongen är nästa lördag klockan sextonhundra så se till att det får plats i schemaläggningen, du kommer ångra dig annars. Se till att hallen är fullsatt och skrik tills sporthallens reglar hamnar i självsvängning.

Äh.

Efter en trevlig söndag i bibblan och en kortare promenad i vårsolen med Tom Waits rivjärnsröst i lurarna (för övrigt det enda som någonsin har varit, är och kommer att vara vackert med kedjerökning och någon vars perspirerade fluidum innehåller Jim Beam i halter som lämnat promillenivån långt bakom sig) såg jag när jag knäppte på datamaskinen att vårt damlag åtminstone har vett att vinna sina matcher.

Oh.

Och när dom ändå höll på så fläskade dom in hela tretton baljor. Efter två vinster på de tio inledande matcherna har det nu blivit sex raka segrar så det är väl bara att gratulera för den fantastiska avslutningen på säsongen. Alltid skönt att avsluta med uppåtgående trend. Tydligen ska det dock ha muffats in en boll idag, och jag är inte helt säker på vad regelboken säger om sådana fall. Någon läsare som vill agera Lucifer?

Eh?

När jag ändå har pratat om rivjärn är det väl på sin plats att lyssna på ännu ett. Och eftersom det idag är damerna vi är extra stolta över så får sorgligt underskattade Beth Hart sopa herrarna av mattan. Jag dedikerar låten till min lilla mamma, så får vi dessutom in ett rivjärns-hattrick!