Flyersbloggen injicerades idag med en liten dos adrenalin och eftersom pluggen till respiratorn fortfarande sitter i tog bloggen till slut ett djupt, rosslande och mycket ovant andetag. Jag har passat mig noga för att bygga upp ett sådant makalöst begär efter innebandy denna sommaren eftersom jag hela tiden varit medveten om att jag inte kommer kunna titta på några matcher alls och på så sätt kunnat begränsa abstinensen till ett absolut minimum. Men idag när det vankades träningsmatch tänkte jag inte sitta hemma i farstun utan jag plågade mig igenom SJ-förseningar, parader, dvärgbrottningsmatcher och jag sov under ett citronträd bara för att få en liten fix. Den sista.
Dagens match spelades mot Olofström och var så vitt jag kunde förstå tänkt att egentligen ha spelats förra helgen men på grund av att Olofström saknade både hall och tränare flyttades den från Blekinge över till rätt sida gränsen.
Slätafly ställde följande manskap på banan idag:
Målvakter
Pontus Birgersson - Mattis Karlsson (Nyförvärv från Örlogstaden)
De spelade halva matchen var.
Backar
Jonathan Rudholm - Samuel Slättman (Nyförvärv från Nybro)
Jens Milesson - Martin Gustavsson/Kristoffer Karlsson
Forwards
Johan Ramvall - Ola Carlsson - Fredrik Rosén (Nyförvärv från Nybro)
Olof Bondesson - Elof Laakso (Provspel, också han från Nybro) - Emil Johansson
Dessutom en tredjelina som agerade avlastning till de två förstalinorna bestående av
Emil Jonsson (från B-lag, född 96) - Joel Karlsson - Max Svensson (från U-lag, född 98)
Några spelare saknades på grund av jobb och skador:
Markus Anderberg (jobb)
Pierré Nilsson (skadad axel, ska opereras i november)
Henrik Bergendorff (brutet näsben)
Erik Ingvarsson (knäskada)
Martin Magnusson (bagarmage?)
Säsongens första period började lite halvtrevande och det var nog bortalaget Olofström som började mest energiskt men efter ett par minuter hade Slätafly ätit sig in i matchen och var de som dominerade bollinnehav och kvalitet på målchanser men trots fint spel och för tidpunkten vältajmade kombinationer dröjde det tolv minuter innan Johan Ramvall kunde sprätta upp bollen i nättaket. Sedan har jag dålig koll på hur målen föll sig men Jens Milesson fick gata från vänster, bröt in och vispade upp bollen i krysset, Ola gjorde ett mål som är typiskt honom när han trampade runt från högerkanten, och Elof gjorde ett från nära håll och om jag kommer ihåg rätt gjorde Emil Johansson ett i första perioden också. Resultatet i paus var 5-1 sedan Jonathan Rudholm oturligt styrt in en konstig svepare från mittplan och ställt Birgersson i mål. Första perioden såg, för att vara första matchen, faktiskt riktigt bra ut med snygga kombinationer där kanske framför allt linan med Ramvall, Carlsson och Rosén såg vassast ut, hade bra rörelse, Jens och Ola hittade ofta Ramvall i slottet och det kunde faktiskt varit större ledning för hemmalaget.
I andra perioden var tempot märkbart lägre, kanske på grund av att man nu rullade på tre femmor, kanske på grund av att bortalaget redan började krokna (vilket var väldigt konstigt eftersom man inte rört på sig så mycket de första 20) och kanske för att Slätafly hade en kassaskåpssäker ledning. Tråkig period som slutade 0-0.
Tredje perioden var i stort sett lik mittenakten med den skillnaden att Slätafly drog på sig två utvisningar efter 10 minuter och fick öva lite spel tre mot sex. Jepp, Olofström tog ut målvakten men på grund av slarv hamnade Emil Johansson och Ola Carlsson i ett två-mot-ett-läge och kunde enkelt spela bort backen så Emil rullade in 6-1 i tom bur. Backen lade sig då på rygg och begrundade nybyggda Ekbackshallens ventilationssystem. Efter det spelades matchen i stort sett av och Slätafly kunde till största delen kontrollera Olofström ganska enkelt.
6-1 med mersmak mot ett för dagen väldigt svagt motstånd men det såg mycket bra och stabilt ut. Nyförvärven såg bra ut, Mattis höll nollan och agerade stabilt på det han fick att göra, Slättman är en stadig herre som ser ut att kunna smälla på ganska bra när det krävs och hade ett bra samarbete med Rudholm matchen igenom, Rosén spelade också bra och hade fina handleder och fungerade bra med Ramvall och Ola men behöver nog lite mer försäsong i benen innan han spelar helt på topp.
Extra roligt att se Max Svensson i A-lagsmundering, en dag jag längtat efter sedan jag tränade 98/99-laget för en fem, sex år sedan. Inte utan att jag kände lite stolthet i bröstet, och det var ju inte långt ifrån att det blev en pinne i protokollet heller. Jag hoppas att Max och ett par, tre till kommer få plats när truppen ska spikas. För Slätaflys framtids skull.
Detta var alltså sista matchen innan jag blir värmlänning. I ett sista desperat försök att ordna atrificiella Slätafly-fixar önskar jag mig en filmkamera som från kioskplats streamar högupplösta seriematcher. Det kan jag väl få för lång (?) och trogen (!) tjänst? Snälla.
